Någonstans..
Har jag väl insett att jag kanske inte riktigt har tid för att dejta någon ny man, alltså att man rejält försöker få till något. Jag har så mycket saker som händer ändå i mitt liv att kunna ses blir väl mer sporadiskt.. Känns som varken jag eller han
lägger så mycket energi på att försöka ses, eller så väntar vi båda att någon av oss ska det steget. Aja blir väl att jag tillslut skickar något, är 2 månader sen vi sågs nu. Men kanske en månad sen vi hördes av.. Han har ju sagt att han inte är en sån
som stannar upp hela tillvaron för den han träffar, utan lever livet som vanligt typ. Eller hur jag ska förklara det. Sen har vi båda barn att ta hänsyn till så livspusslet är inte så enkelt. Jag har även nyss separerat och låter livet mitt gå sin gång,
försöker få ihop min vardag som ensamstående mamma till en tonårsbarn. Som snart är en vuxen kvinna själv och med allt det innebär.. Jag och min dotter har en väldigt bra relation och kan prata om allt, hon vet om denna nya karl som förgyller min tillvaro
ju fort vi ses.. Vill man vinna något så måste man riskera också, med dem orden så lär jag väl lägga i en högre växel själv kanske?!! Något är det iallafall med denna karl som jag inte kan släppa, jag är förtrollad..
Dags att sova, ny dag imorgon med jobb, möte och utbildning..
Tjingeling..
